Lättvikt

Jahapp. Det här var ju fantastiskt. ´Verkligen underbart...

Mår skit just nu. Det är inte lätt.

Jag har undvikit killen i c:a två veckor nu. jag har inte haft lust och ses och hittar hela tiden på ursäkter för att slippa träffa honom... När vi väl har setts har det inte kännts bra som förut. Det har inte direkt varit inbjudande att mysa och kyssa honom som det var förut... Jag vet inte... har verkligen inte velat bara.
Först trodde jag att det var för att jag var deppig, men nu tror jag att jag faktiskt har tappat känslor...
han ringde ikväll och undrade om vi skulle ses, men jag hittade naturligtvis på en ursäkt. Ville verkligen inte. Sen kom vi överens om att ses imorgon kväll istället, även om jag kände att jag nog inte vill det heller.

Sen tar det en stund innan jag får ett sms av honom där det står något liknande "Jag vill gärna ses, men det verkar som att du inte vill. Vad är fel? Jag vill att du berättar för mig vad det är så jag slipper gå omkring i ovisshet. Puss"
Mitt svar blev något i stil med "Jag vet inte hur jag känner längre, om oss. Vet inte om jag har så starka känslor längre. Jag har avvaktat för att se hur det utvecklar sig"
Så nu vet han hur det ligger till.
Han svar på det blev att han ville att vi skulle ses imorgon och prata om det här. Och det tycker jag låter bra, men jag vet inte vad jag ska säga till honom. Jag vet ju inte ens hur jag känner. Jag vrider in och ut på det här hela tiden. Blir galen.
Det känns som att jag inte har någonting att säga honom om det här. Jag känner mig tom på något sätt. Jag vet inte hur jag känner, och hur ska jag då kunna berätta vad jag vill eller inte vill ?

Jag var nära på att göra slut idag när vi pratade i telefon, men hejdade mig i sista sekund. Vill INTE göra något förhastat som man får ångra sen. Aldrig

Nu rinner tårarna igen...

Jag förstår inte hur det här gick till. Vi hade det så himla bra. En kille att lita på, som man vet ställer upp i alla väder.
Han är den bästa killen någonsin. Så jävla underbar, ärlig och oskyldig.
Varför skulle jag förstöra det här ? Varför kan man inte bestämma över sina känslor?

jag är galen som ens funderar på att avsluta det här. En bättre kille får man VERKLIGEN leta efter. Men samtidigt... Om jag känner att jag inte är kär så kan man inte hålla ihop för att han är guld.
Jag vill verkligen inte göra slut. Men samtidigt så vill jag. Jag vill att det här ska vara över nu och smärtan bortblåst.

Jag älskar honom så det gör ont.
Men jag är inte kär.