Framsteg

Kopplar bort alla bekymmerstankar och problem en stund och meddelar istället att jag har gått ner Ännu 4 Hekto sedan sist, vilket var 9 dagar sen.

Det betyder alltså.. Att jag har gått från 118 till 115 kg på 9 veckor. 3 hela kilon och 11 cm. HERREGUD!

HALLELUJA!!! Jag är så stolt över mig själv. kan knappt vänta tills jag är på 114- sträcket.. då känns det verkligen att man är på god väg, att kilona bara rasar i rasande takt ( haha)

Men som vi alla vet så väntar ju julen nu och MYCKET julmat kommer att ätas av mig... Det blir nog ett tag innan jag är nere på lägre vikter och nosar ändå. Det blir vila från träningen under jul och nyår.

Men nu känns det superbra med träningen och det fysiska.
Nu är det bara de psykiska problemen som ska lösas, men jag hoppas verkligen att glöden kommer tillbaka. Bra killar växer inte på träd. Men som det känns just nu så har jag ingen lust att varken prata eller umgås med honom, typ "missar" hans samtal och så...
har sagt att jag är deppig och att jag vill vara ifred, och jhan har förståelse, men jag umgås ju som vanligt med mina andra vänner... Så jäkla jobbigt när inte ens jag själv vet hur det ligger till =(

Buhhu!

allt ont för gott med sig...

... eller ?

Jo, förr eller senare är det nog så..

Att jag inte kunde träna idag förde med sig ngt gott... Jag fick tid att städa. Åh vilken ... lycka...
haha! Mammsen blev nog glad iallafall! =) Hon tycker att det var trevligt att det ÄNTLIGEN blev lite städat, och att man ÄNTLIGEN kan se mitt golv (innan låg det massa kläder där som täckte hela golvet ).

Jag berättade för mamma om viktresultaten också! Hon berömde mig jättemycket, blev superglad. Dock vet hon inte vad jag väger, men hon skulle nog gissa på typ 85-95 kanske. För det är typ så jag ser ut. Tror jag iallafall...
Jag ser inte sådär jättestor ut, men det kan också bero på att jag har lärt mig vad jag ska ha för kläder på mig som gör att man ser lite mindre ut, för när jag tar av mig kläderna så så kommer ju faktiskt de där valkarna på sidan fram, och bristningarna på sidorna och på magen visas.

Jag skäms verkligen över att visa mig naken... Jag har en del bristningar och lite valkar och det är inte vackert tycker jag..
När jag är naken är jag lika osäker som man var när man började första klass med nya kompisar...
Men med kläder är jag en helt annan människa. Då känner jag mig riktigt snygg...

Jag ska berätta om en händelse senare. Idag eller en annan dag, beroende på vad jag hinner. Men hursomhelst är det nog så att många överviktiga och kanske tillochmed underviktiga har fått stått ut med en del kommentarer (har inte vi alla det, egentligen?). Men jag tror att de där nedlåtande kommentarerna från personer, som man både känner och inte känner, haglar över en mycket oftare, Speciellt om man har några kilon för mycket.
Vad tror ni?

Nu ska jag sortera lite tvätt och sedan iväg, kanske hinner skriva mer här senare, det är så skönt att få skriva av sig om alla funderingar som jag har om just det här ämnet. Det har funderats ganska mycket över det här i mitt huvud genom åren, och det är skönt att få rensa ut lite i form av skrift =)

Jag tror att ganska många kan känna igen sig i det jag skriver, mer eller mindre, och det är verkligen superkul när ni kommenterar! jag har fått så bra respons, redan!!
trodde att det skulle komma kommentarer som "fetto" eller andra skälsord som man fått höra så många gånger. Men icke!
Det glädjer mig!!!!!

Kram!

HALLELUJA!

Heej!

Alltså... HALLELUJAH!!!!! första vägningen avklarad!!!Jag har tappat sammanlagt tre centimeter, lite, jag vet MEN jag har minskat 1,5 PROCENT i kroppsfett. Fattarni!? 1,5 %
Alltså. jag skrev fel förut. Jag vägde 118 kilo. men nu vägde jag 117,1. Alltså har jag minskat 0.9 kg. Inte så mkt... Men eftersom jag har minskat de procenten så betyder det att jag har byggt rätt mycket muskler tydligen. Och det känns ju bra, även om jag hade hoppats på att centimetrarna skulle minska...

Men... Nu kommer vi till det där problemet igen.. chips och choklad. Tänk om jag kunde låta bli det ! Tänk vad bar det skulle bli!!! men jag kan inte. Jag kan ärligt säga att jag vill. Jag vill så gärna.. vill vill vill bli av med det där förbannade jävla skitsötsuget MEN DET GÅR INTE. varje dag tänker jag... Idag ska jag INTE äta något onyttigt... Men likförbannat gör jag det ifen. jag kan inte hindra mig själv...
Och nu har jag ett sånt fruktansvärt sötsug igen. Pringles, sourcream and onion och en Fet choklad med digestive. Det vore helt underbart. Jag ska faktiskt gå och köpa det nu.
Åh helvete!! Jag både vill och inte vill.. men längtan är för stor.. Alltså. Detta är ett beroende. jag är beroende av sötsaker, som en narkoman typ. Kan inte låta bli!! jag skulle behöva läggas in på rehab, Avsötnings-klinik.
Nä ... skämt åsido.. Men ändå..
kan inte Anna Skipper komma hit och få lite fason på mig.. när jag ÄNTLIGEN har kommit igång med träningen på allvar och är superduktig...

jag måste gå till affären...


KAN INGEN STOPPA MIG!?!?!!?!?

...Någon som känner igen sig...?

RSS 2.0