Hur länge håller denna comeback, tro?
Jag finner ingen inspiration till att skriva i den här bloggen längre, känner jag. Men när jag läste igenom vad jag tidigare skrivit så känns det ändå som en intressant och vettig blogg. Eller?
Just nu har jag haft uppbehåll från diet och motion, ja alla nyttigheter över huvudtaget. Känner att jag verkligen borde komma igång igen, och jag vill, men jag finner ingen motivation. Jag orkar inte äta 5 ggr/dag och laga mat HELA tiden. Jag har ingen tid till det. Just nu har jag ett väldigt pressat schema.
Hursomhelst. När jag började den här bloggen så vägde jag 118 kg. Nu har jag minskat till 109 och det känns väldigt bra. Men jag vill desperat komma ner till tvåsiffrigt NU!
Är en konstig känsla. Både vill och inte vill. Har ingen lust att hela tiden tänka på vad jag äter och räkna kalorier. Jag får be för att motivationen kommer tillbaka. Eller ge mig en spark i baken... Något ska göras iallafall!
Läste igenom allt det gamla och såg att jag skrivit om mitt ex. Idag har vi en ganska bra kompisrelation. Inga hårda känslor, vi pratar om det mesta, även våra nya kärlekar och det känns bra.
Han har träffat en tjej från Thailand som han ska ta hem hit till Sverige. Det känns ganska konstigt, en sån grej gör väl bara risiga män på 50+ som har ett äktenskap bakom sig. Eller har jag fel...?
Jag har träffat en ny kille som jag är helt såld på! Vi är inte tillsammans eller så, vi ligger på det där dating-stadiet och jag vet inte riktigt vart jag har honom... Men jag hoppas att han tycker om mig, han är ett riktigt guldkorn som jag skulle vilja behålla!
Men vet ni vad.. Det är sent och jag ska sova.
Sov gott allihopa!
Just nu har jag haft uppbehåll från diet och motion, ja alla nyttigheter över huvudtaget. Känner att jag verkligen borde komma igång igen, och jag vill, men jag finner ingen motivation. Jag orkar inte äta 5 ggr/dag och laga mat HELA tiden. Jag har ingen tid till det. Just nu har jag ett väldigt pressat schema.
Hursomhelst. När jag började den här bloggen så vägde jag 118 kg. Nu har jag minskat till 109 och det känns väldigt bra. Men jag vill desperat komma ner till tvåsiffrigt NU!
Är en konstig känsla. Både vill och inte vill. Har ingen lust att hela tiden tänka på vad jag äter och räkna kalorier. Jag får be för att motivationen kommer tillbaka. Eller ge mig en spark i baken... Något ska göras iallafall!
Läste igenom allt det gamla och såg att jag skrivit om mitt ex. Idag har vi en ganska bra kompisrelation. Inga hårda känslor, vi pratar om det mesta, även våra nya kärlekar och det känns bra.
Han har träffat en tjej från Thailand som han ska ta hem hit till Sverige. Det känns ganska konstigt, en sån grej gör väl bara risiga män på 50+ som har ett äktenskap bakom sig. Eller har jag fel...?
Jag har träffat en ny kille som jag är helt såld på! Vi är inte tillsammans eller så, vi ligger på det där dating-stadiet och jag vet inte riktigt vart jag har honom... Men jag hoppas att han tycker om mig, han är ett riktigt guldkorn som jag skulle vilja behålla!
Men vet ni vad.. Det är sent och jag ska sova.
Sov gott allihopa!
Kommentarer
Postat av: Bantarbritta
Tack så mycket! :) Du har ju kämpat på fint, det här fixar du ska du se. Jag vet hur lätt det är att ramla tillbaka i samma vikt, är nog den eviga jojobantaren även om jag tycker att jag har ändrat min livsstil marginellt.
Nu hoppas jag bara på att kunna hålla vikten och inte gå upp en massa i samband med graviditeten, det kan nog bli nog så svårt eftersom jag gick upp 20kg förra gången. :S
Postat av: Malin
Åh vad roligt att du är tillbaka! Och grattis till minus nio kilo! Kanonbra ju! Du ska se att du är klarar av det bättre än vad du tror.
Vad bra att det har ordnat upp sig med ditt gamla ex och du träffat en ny kille :)
Trackback
